Socialt entreprenörskap - Idrott (SEidrott)

Vi studerar projektet i både medgång och motgång för att få en bredare förståelse för det hållbara sociala entreprenörskapet. I det följande presenteras en översiktlig beskrivning av projekt som vi följer /har följt. Vi kommer att komplettera listan med fler projekt och i större utsträckning fokusera på landsbygdens villkor – vad skiljer hållbart socialt entreprenörskap inom idrotten på landsbygden från detsamma i stadsmiljö?

Visingsö AIS (VAIS)

VAIS är en ideell landsbygdsförening som ligger på ön Visingsö mitt i den svenska insjön Vättern. Föreningen har cirka 400 medlemmar och det innebär att det är en stor förening för bygden. Det bor cirka 750 personer i alla åldrar på den 25 kvadratmeter stora ön. VAIS bedriver en omfattande verksamhet vilket kan ses som ett led av föreningens uttalade ändamål: ”att genom utövning av idrott och friluftsliv, verka för höjande medlemmarnas sociala och fysiska fostran, samt för främjande av god kamratskap och idrottsanda”. Att föreningens verksamhet är omfattande är inget nytt. Den har sedan starten 1935 anpassats efter rådande trender och intressen i samhället och bland öns befolkning. Det ska sålunda finnas något för alla i föreningen. Idag består verksamheten av bland annat yoga, spinning, volleyboll, innebandy, pilates, cirkelträning, friidrott, gymnastik och fotboll. Av alla aktiviteter som erbjuds är det bara seniorfotbollen som ingår i seriespel för såväl herrarna som damerna, resterande aktiviteter sker på motionsnivå och i alla åldrar. Men, föreningen riktar sig inte enbart till sina medlemmar utan de genomför även evenemang och liknande som riktar sig till såväl samtliga boende på ön (icke-medlemmar) som andra besökare (turister). Exempel på evenemang som arrangeras är Grevskapsloppet, midsommarfirande, cykelbingo och lägerverksamhet för fotbollslag på olika nivåer som bedrivs i samarbete med Visingsö folkhögskola (Braheskolan) och dess hotell och konferensanläggning. Överlag har den ideella föreningen ett stort antal samarbeten som korsar samhällets olika sektorer (offentlig, kommersiell, ideell och civil). Samarbeten sker bland annat med nyss nämnda folkhögskola, öns hotell och konferensanläggning, Stigby (ett SiS ungdomshem för pojkar), Jönköpings kommun (olika förvaltningar), Visingsörådet (samverkansorgan för öns samtliga organisationer) samt idrottsentreprenörer på ön. Föreningens alla samarbeten säkerställer en stabilitet på lång sikt, såväl verksamhetsmässigt som ekonomiskt. Att ha en diversifierad verksamhet samt inkludera alla i föreningen ses som något naturligt för att nå ändamålet, och på grund av föreningens geografiska läge (ca 25 min enkel resa med färja till fastlandet). Föreningen menar att de måste satsa själva för att behålla och utveckla Visingsö som en levande landsbygd, året runt!

KIOSK (KFUM Idrott och Social Kunskap)

KIOSK är en ideell förening som tillhandahåller fysisk och mental träning, och som vänder sig till mellanstadieskolor i Malmö, huvudsakligen i innerstaden. KIOSK är utformat så att man arbetar i klasser under ett helt läsår och då minst en timme per vecka. Varje lektion tar upp grundläggande kunskaper om kost och hälsa, sömn, träning, beteende och konsekvenser. Relationen mellan teori och praktik är att man befinner sig tre gånger i idrottshallen med fysisk aktivitet och den fjärde gången i klassrummet med teori. Klassrumsinnehållet kan handla om exempelvis trafikvett, anti-alkohol- och tobakspropaganda, veckopengar och nät-grooming. Den praktiska verksamheten består huvudsakligen av gymnastiska övningar och moment i utövandet av specialidrotter vilka ”laddas” med socialt innehåll – trygghetsövningar, gruppövningar, ledarskapsövningar etc.

KIOSK relaterar sig tre grupper av barn i Malmö. Det finns barn där föräldrarna aktivt påverkar barnens framtida yrkesval genom att de tillrättalägger barnens liv i riktning mot det tänkta yrket, det finns barn vars föräldrar har ett stort behov av samhällets stöd och dessa barn kan ibland ha tappat hoppet och är då svåra att motivera till att utbilda sig och ta ansvar, och det finns barn som är ensamma då de inte får tillräckligt med bekräftelse hemma. De menar att denna sistnämnda grupp är vanlig i innerstaden och berättar att det finns få idrottsföreningar i centrum och föräldrarna har svårt att skjutsa till aktiviteter i utkanten av staden. Barn och ungdomar som inte har en organiserad fritid i innerstaden och som inte har föräldrar som har möjlighet att tillräckligt mycket bekräfta dem, blir en riskgrupp. De behöver vuxenstöd, trygghet, uppmärksamhet och fysisk aktivitet. KIOSK har vuxit fram ur en samhällskritik, som är relaterad till föräldrarollen, lärarrollen och skolans ansvar. Även om vuxna är fysiskt närvarande för barnen har de ofta fullt upp med sig själva. I centrum, och fria från kritiken, finns barnen. Samhället är utformat för vuxna, och därför är KIOSK:s uppgift att utgå från barnens perspektiv.

KIOSK startade 2004 som ett Handslagsprojekt. Organisatoriskt var det en del av KFUM Malmö fram till 2009, då den ideella föreningen KIOSK grundades. Föreningen finns fortfarande både organisatoriskt och praktiskt inom KFUM-rörelsen, men är inte som de andra idrottssektionerna medlem i Riksidrottsförbundet. Anledningen är den kritik som KIOSK:s aktivister riktar med den alltför utbredda tävlingsverksamheten inom de flesta svenska idrottsföreningar. Konsekvensen av detta ställningstagande är att KIOSK har haft ständiga problem med att finansiera verksamheten. Idrottsrörelsen hänvisar till kommunen, och kommunen skickar runt KIOSK mellan olika förvaltningar – fritidsförvaltningen, skolförvaltningen etc. Trots detta har KIOSK under tretton års tid haft verksamhet i skolorna i Malmös innerstad. De drivande har inte någon formell lärarutbildning. Tomas Peterson och Katarina Schenker skrev 2015 boken ”KIOSK. Om idrott och socialt entreprenörskap” (Bokbox förlag). KIOSK har också blivit uppmärksammade i den statliga utredningen ”Palett för ett stärkt civilsamhälle”, SOU 2016:13. Där uppmärksammas problem med att finna finansiering för verksamheter inom civilsamhället som bedrivs över flera verksamhetsområden i den kommunala organisationen. De bidrag som finns att fördela hör till olika organisatoriska ”stuprör” och kan inte sökas av organisationer som definierar sin verksamhet på andra sätt än inom stuprören. KIOSK tas upp som ett exempel på detta.

Gilla Vatten

Gilla vatten är ett projekt som har startats av SK Poseidon och Swedish Center for Aquatic Research i Lund. Avsikten är att hjälpa de barn som inte kan simma och är rädda/ovana vid vatten i 5:e och 6:e klass. Enligt Skolverkets kan 5600 barn per år fortfarande inte simma efter 6:e klass. Projektet använder en ny undervisningsmetod för ökad trygghet i vatten, s k Brainswimming. Målgruppen för projektet är både siminstruktörer/simlärare som vill utbilda sig i metodiken och de barn som i 5:e och 6: e klass inte kan simma och som känner sig otrygga i vatten. Målet är att barnen efter avslutad kurs skall känna sig tryggare i vatten och få en genuin vattenvana, som de kan ha glädje av hela livet. Projektet har fått stöd från Arvsfonden och kommer att vara över 3 år, från våren 2014 till våren 2017.

Som lokal arrangör får man en gratis utbildning i metodiken Brainswim. I november 2014 utbildades 36 instruktörer från Skåne, Småland, Blekinge och Öland. 2015 är målet att utbilda 200 nya instruktörer från Region 1, Region 2 och Region 3. Totalt över tre år är målsättningen att utbilda runt 600 instruktörer från hela Sverige. Alla föreningar, skolor och organisationer som önskar att bidra till att alla barn blir trygga i vatten kan ansöka. Det kan exempelvis vara en simklubb, en skola/fritidsgård, förening för barn med funktionsnedsättning, scoutförening, föreningar som arbetar med invandrarbarn, lokala simhallar med mera. Som arrangör får man en 3 dagars utbildning i Brainswim för sina instruktörer (1-4 instruktörer). Utbildare på utbildningen är Milton Nelms och Shane Gould som har utvecklat metodiken. Projektgruppen i Gilla Vatten ger råd, stöd och handledning under projektperioden.

Som arrangör förväntas man hålla i minst två kurser per utbildad instruktör för barn inom målgruppen. Av instruktörerna krävs endast att de har vattenvana och kan simma, samt att de förstår engelska, då utbildningen är på engelska. Kursen måste hållas inom ett år efter avslutad utbildning. Man står själv för att organisera kurserna för barnen, som exempelvis bokning av bassäng, informera målgruppen om kursen, kontakt med föräldrar med mera. Det bör vara max fem barn per instruktör på kursen. Målet är att kursen ska vara gratis för barnen. ”Gilla Vatten” jobbar i dagsläget med att hitta finansiering till detta. Det finns även möjlighet att söka bidrag lokalt, exempelvis via Idrottslyftet för idrottsföreningar.

Mapping Växjö

Mapping Växjö startade som ett projekt i två orienteringsklubbar i Växjö våren 2007. Grundtanken var att förändra inställningen till kartan, skogen och orientering hos ungdomar i Växjö. Projektets syfte var att, tillsammans med ungdomar, skapa verksamheter baserade på karta och ny teknik som är så populära att fler ungdomar blev fysiskt aktiva och fler ungdomar kom till orienteringsklubbarna. Bland målen fanns att aktivera barn och ungdomar i Växjö kommun, att påverka klubbarna att förnya sin rekryteringsverksamhet och att skapa moderna sätt att locka ungdomar till orienteringssporten. Dessutom sammanställdes projektet i ett utbildningsmaterial, som riktar sig till skolor, föreningar och andra ungdomsaktörer som behöver tips och idéer till nytt tänkande kring fysiska aktiviteter för ungdomar.

Mapping är ett av de Handslags- och Idrottslyftsprojekt som har fått störst ekonomiskt stöd från svenska orienteringsförbundet (SOFT) och därtill från Växjö kommun, Linnéuniversitetet och Kronobergs Landsting. Ett skäl till det är säkert att projektidén så väl lever upp till grundtankarna bakom Handslaget och Idrottslyftet. Ett annat skäl har nog varit de tekniska lösningar som utvecklats i samarbete med Linnéuniversitetet. En oavsiktlig konsekvens av projektet var däremot att projektidén har övertagits av ett aktiebolag, M4Action. Teknikutvecklingen var så kostsam att tekniken måste existera i en företagsform. Bedömningen var att vare sig enskilda föreningar eller orienteringsförbundet skulle kunna utveckla det så att man kan få tillbaka kostnaderna. Detta ledde i sin tur till att målgruppen blev bredare än den ideella sektorn. Framtida kunder skulle kunna vara företag som kan ha detta i sitt utvecklingsprogram eller teamledning eller vad man vill, och den ideella sektorn. Skolan och föreningarna räcker inte som kunder. I och med att företaget startades kunde projektet inte längre söka ekonomiskt stöd från Idrottslyftet.

Mapping Växjö är ett projekt som i ovanligt hög grad uppfyllde de bärande tankarna i Handslaget och Idrottslyftet. Det vände sig till ungdomar i alla åldersgrupper, inte minst till dem som inte är aktiva inom idrotten, det innebär verksamhetsformer som inte finns inom föreningsidrotten, dess innehåll liknar inte någon existerande specialidrott, samtidigt som Mapping potentiellt skulle kunna integreras i tävlingsidrotten orientering. Projektet har fått ett starkt stöd från orienteringsförbundet, ekonomiskt och moraliskt. Ändå har Mapping inte hittat sin plats inom orienteringen. Det är en öppen fråga om föreningarnas och förbundets visioner (att vilja) kan innefatta det som Mapping erbjuder. Det har funnits med som en prova-på-verksamhet på största nationella tävling O-Ringen, som lagtävling mellan ungdomar. Men även om orienteringsmomentet finns med, innehåller Mapping även andra moment, vilket gör att den (hittills) inte har kunnat integreras i tävlingsorienteringen.

Mapping Växjö avslutades som projekt 2009 i och med att företaget bildades. Mapping som koncept gick därefter in i ordinarie verksamhet i de två lokala orienteringsklubbarna. Företaget har sedan dess kämpat med två problem – teknikutvecklingen som blivit alltmer omfattande och kostsam, samt utvecklandet av det kommersiella konceptet, där man inte hittat ett tillräckligt stort kundunderlag.

Åhus ridklubb / Mölleholmens ridcenter

Åhus Ridklubb är en liten förening med 80-90 medlemmar. Ridskolan, marken, stallet och hästarna ägs av ett enmansföretag, Mölleholmens ridcenter. Föreningen äger endast ridhuset. Föreningen synes existera med hjälp av företaget. Föreningen hade Idrottslyftsprojektet ”Funktion och kultur” som riktade sig dels till ungdomar med funktionshinder, dels till flyktingungdomar. I projektet samverkar föreningen med företaget, Kristianstads kommun som tar emot flyktingungdomarna och med Furuboda folkhögskola. Tanken med projektet var att det ska leda till en ökad förståelse för grupper av ungdomar som sällan kommer i kontakt med varandra. Ridklubben har tidigare haft projekt för flyktingungdomar. Från början sågs bidragspengarna som ett sätt att få ökade ekonomiska resurser, men efterhand förändrades denna inställning till att ”det ger så mycket annat att arbeta med flyktingungdomarna” och att ridningen och pengarna har en minskad betydelse i sammanhanget. I detta fall har Idrottslyftet bidragit till att förändra viljeinriktningen i föreningen och företaget, vilket också har fått konsekvenser för vad man kan göra. En ny verksamhetsform har skapats och resulterat i att man har nått barn- och ungdomar som annars står utanför idrotten. Projektet har inneburit att samhällssektorer har överskridits, i föreliggande fall finns aktörer från alla samhällssektorer – den ideella, den kommersiella, den offentliga och den informella. Vid kontakt 2015 visade det sig emellertid att ridklubben och företaget inte har fortsatt med projekt för ungdomar med funktionshinder och flyktingungdomar, istället har företagets verksamhet allt mer inriktas mot tillridning och försäljning av hästar och mot ridskoleverksamhet.

Aktivitet förebygger (AF)

AF är ett skolsamverkansprojekt i Ängelholm. Syftet är att förbättra den fysiska och psykiska hälsan hos barn och ungdomar. Projektet kan ses som ett exempel på dels hur barn kan få tillträde till idrotten, dels att de har möjlighet att själva påverka vilken idrott som de önskar fortsätta med på fritiden, trots att familjen kanske inte alltid har ekonomiska förutsättningar. Projektet statade som ett Idrottslyftsprojekt, men drivs numera av kommunen. Det finansieras också av stiftelsemedel. Projektet startade hösten 2009 och riktade sig då till eleverna i årskurs sex i en skola i kommunen. En idrottslärare initierade projektet genom att ta kontakt med olika föreningar i kommunen. Därmed korsade hon gränsen mellan den offentliga och den ideella sektorn. Hon sökte Idrottslyftsmedel åt föreningarna. Under det första projektåret fick eleverna välja tre av fem föreningsidrottsaktiviteter. Eleverna fick prova varje aktivitet varje vecka under en halv termin. Aktiviteterna blev en del av skoldagen, och är således obligatoriska. Projektet omfattar idag årskurserna tre och sex. Detta innebär 7.650 elever och 25 föreningar i Ängelholm. För att barn i årskurs tre som inte bor i centrum ska få möjlighet till att ta del av olika verksamheter som kräver transport, kommer föreningarna till skolan. Kommunen har inrättat tjänster inom ramen för verksamheten. Då projektet är på skoltid får ledarna handledning i hur de bemöter eleverna utifrån skolans värdegrund. Eleverna måste känna sig trygga i gruppen och inte heller behöva oroa sig för att de ska bli valda sist, eller inte bli valda av någon. Ledaren ska kunna alla namnen, vara medveten om att barn utvecklas olika snabbt och inte ha en verksamhet som innebär ”toppning”, där någon framhålls som bättre än någon annan. Genom att eleverna prövar på olika idrotter under en längre period får de möjlighet att lära känna andra elever i kommunen. En utgångspunkt är att alla barn ska ha rätt till en organiserad fritid oavsett förutsättningar. Elever i projektet som vill börja i en förening, men som har det sämre ekonomiskt ställt, kan genom projektet få bidrag till medlemsavgift, träningsutrustning och lägeravgifter som krävs för att börja i och delta i verksamheten. AF fungerar som en andra socialtjänst – vuxna inom kommunen kan om de ser att barn mår dåligt kontakta AF och be dem tala med eleven och försöka finna alternativ till en meningsfull, organiserad fritid. AF har också valt att verka för att asylsökande ungdomar ska får en meningsfull och organiserad fritid. Eftersom andra kommuner har blivit intresserade av AF har initiativtagaren fått gå ner i tjänst, hon har bildat ett företag och hon föreläser för andra kommuner och kan hjälpa till med att bygga upp motsvarande verksamhet hos dem.